Stulen Ungdom

Det här blogginlägget kommer att handla om 12:e Waffen SS Panzer Division ”Hitlerjugend”. Ni som har följt den här bloggen ett tag vet hur jag kan bli när det handlar om det här och det är min intention att försöka vara så objektiv som det bara går. Som jag skrivit tidigare så är det ett stort moraliskt dilemma om att skriva om vissa Waffen SS-förband. Man glömmer på tok för lätt bort de krigsförbrytelser som de gjorde sig skyldiga till och skriver endast om deras militära bragder. Oturligt nog så har en del av dessa förband utfört sådana militära stordåd att till exempel jag själv allt för lätt glömmer bort de där tråkigheterna med att de fanatiskt stred för nazismen. Som andra totalitära system som till exempel kommunismen så satsade man mycket på ungdomen. Det var trots allt de som skulle föra vidare ens perversa idéer. I nazismens fall så använde man sig av ungdomen i allt större utsträckning när kriget började gå dåligt. De hade hjärntvättats i flera år och nu skulle de offras på nazismens blodsbestänkta altare. Så en division som Hitlerjugend var sorgligt nog endast en naturlig fortsättning på nazisternas perversioner. Ska man vara sådan så har vi andra exempel från samma krig om hur en totalitär regim hänsynslöst exploaterar ungdomens glöd och naivitet. Av männen som föddes i Sovjetunionen år 1923 så var det endast 2% som överlevde Andra världskriget. Dessa var 18 år 1941 och därför var de i värnpliktig ålder när Wehrmacht rullade över gränsen. Passionerat offrade de sig själva för en regim som gjort sitt bästa att döda sin egen befolkning genom kollektiviseringar och terrorkampanjer.

SS Panzer Division Hitlerjugend började ställas upp 1943. De yngsta rekryterna var endast sjutton år och många tvångsrekryterades av Waffen SS-officerare till divisionen. För att lösa ledarskapsproblemet så tog man en kader på mellan 1500 och 2000 soldater från Waffen SS Panzer Division Leibstandarte Adolf Hitler till den nya. Ingen mindre än Brigadeführer Fritz Witt från Leibstandarte blev utsedd till divisionens befälhavare. Han var bland annat den 200:e mottagaren av Riddarkorset med eklöv. Lite kuriosa är att han även var en av de 125 ursprungliga livvakterna i det första Leibstandarte som var Adolf Hitlers livvakt innan de blev en division. Vi kan alltså sluta oss till att han var en brinnande nationalsocialist. Denne man blev alltså divionens första befälhavare när de tränades och under deras första elddop.

Eftersom rekryterna kom från det militäristiska Hitlerjugend så gick det väldigt fort att utbilda dem att hantera skjutvapen. De hade skjutit med bland annat luftgevär och även finkalibriga vapen under lång tid. Deras befälhavare Fritz Witt prioriterade tre saker under pojkarnas utbildning. Dessa var: Fysisk spänst, personlig karaktär och vapenutbildning. Vad personlig karaktär kan betyda kan man endast gissa sig till. Troligtvis så var det väl en fortsättning på den hjärntvätt som de här unga männen levt med sedan 1933.

Eftersom man ställdes upp som en panzerdivision så är det tydligt vilken roll som Hitlerjugend skulle komma att ha. I den nazistiska krigsmaskinen så var pansardivisionerna spjutspetsarna och något av elitdivisioner. Särskilt i Waffen SS fall så blev pansardivisionerna den yttersta eliten och de fick alltid bäst manskap och utrustning efter 1943 när Waffen SS på allvar förvandlas till en elitarmé. Den här inställningen skulle få oerhörda konsekvenser när divisionen skickades västerut och hamnade i Normandie. Lite kuriosa var att besättningarna i stridsvagnarna döpte dem efter sina flickvänner där hemma. Officerarna från Leibstandarte var inte så nöjda med det hela, men lät pojkarna vara. Invasionen kom och Hitlerjugend placerades i Caen som en del av första SS-pansarkåren. Denna styrka bestod förutom av Hitlerjugend även av elit pansardivisionen Panzer Lehr från Wehrmacht. Detta förband var från början tänkt som en uppvisningsenhet placerad i Paris, men när skiten träffade fläkten skickade man dem till fronten där de visade sig vara fruktansvärda motståndare till de stackars allierade.

Dödsföraktande ställde sig division Hitlerjugend ivägen för Montgomerys planer på att inta Caen och de allierade fick offra en hel del för att ta staden. Detta trots att man hade så gott som fullkomligt luftherravälde och tillgång till fartygsartilleri. Fritz Witt stupade i ett sådant bombardemang. Den som ersatte honom var ingenting mindre en än legend från division Leibstandarte, Kurt ”Panzer” Meyer. Denna hade gjort sig känd under fälttåget i Grekland. Där hade hans kompani fastnat i ett bergspass. Soldaterna gömde sig bland klipporna och vägrade att storma fram mot de listiga grekerna som även då uppvisade det myrlejon-beteende som de uppvisar i dessa dagar. Lösningen som Meyer kom på var att kasta handgranater mot de soldater som låg sist. Man kan tänka sig att detta nådde kommunistiska öron som dock hade brist på handgranater, men däremot ett överflöd av kulor. Detta har jag inga källor för, men de stackars sovjetiska soldaterna hade nog hellre fått handgranater kastade på sig istället för att bli skjutna.

Hitlerjugend blev tillsammans med resten av den tyska armén bortträngd från Normandie. De allierade inringade en stor del av de tyska förbanden runt Falaise. De allierade drog snaran tätare och tätare kring fickan. De unga männen i Hitlerjugend hade tagit en hel del förluster. Men nu fick de den krigsviktiga uppgiften att hålla fickan öppen så att de tyska förbanden kunde ta sig ut. De unga pojkarna gjorde som de blev tillsagda och dog för detta. General Eisenhower har ett väldigt känt citat som beskriver striden om Falaise-fickan på ett väldigt bra sätt. Det går: ”Området runt Falaise var utan tvekan ett av de värsta slakthusen på något slagfält. Vägar, motorvägar och fält var så fulla av förstörd utrustning och döda soldater och djur att det var extremt svårt att ta sig fram. Fyrtioåtta timmar efter att fickan eliminerats fördes jag genom området till fots och möttes av scener som endast Dante hade kunnat beskriva. Det var bokstavligt talat möjligt att gå flera hundra meter i taget utan att kliva på något annat än dött och förruttnat kött”. Division Hitlerjugend åkte till Normandie med en styrka på 21.000 man. Efter striderna där och särskilt efter slakten vid Falaise hade de 600 man i stridbart skick. Resten hade stupat, tillfångatagits eller sårats.

Det här inlägget börjar bli långt nu. Fortsättning om Panzerdivision Hitlerjugend kommer snart.

Champions League-finalen 2012

Igår bänkade jag mig framför TV:n för att få se årets final av Champions League. Den här gången var det tyska Bayern München och engelska Chelsea som skulle göra upp om den åtråvärda bucklan. För att ge matchen lite extra krydda så spelades den på Bayern Münchens hemmaarena, Allianz Arena i München. Jag trodde att det här skulle bli en väldigt bra match med tanke på hur de båda lagen lyckats ta sig hela vägen hit. Bayern München hade spelat en fantastisk semifinal mot Real Madrid och Chelsea hade slagit ut det arroganta Barcelona. Äntligen var det någon som tog ner den klubben på jorden igen och visade att de också är dödliga.

Tyvärr så blev det ingen match. Bayern München försökte verkligen att få Chelsea att börja spela fotboll men det var lögn i helvete. Engelsmännen var fast beslutna att låta den här historien gå till straffar och det var också det den gjorde. Under 120 minuters matchtid med förlängning och allt så gjorde Chelsea allt för att förstöra spelet och gjorde mer eller mindre ingenting själva. Jo, hörnan som Bayern bjöd på i 88:e minuten förvaltade de väl när Didier Drogba tryckte in den i målet. Bara ett par minuter innan dess så hade Tomas Müller nickat in ett ledningsmål för tyskarna. Det gjorde Chelsea bra. Men innan dess och efter det så gjorde de ingenting för att vinna matchen på ordinarie tid. Jag tycker att det är skamligt att ett så pass bra lag som Chelsea spelar en så här sataniskt tråkig fotboll. När Bayern försökte att få igång spelet så blev deras spelare nedsparkade av någon Chelsea-spelare eller så kastade sig den sistnämnde så långt som möjligt för att få en frispark av den portugisiske domaren som var så där. Problemet med domare från Sydeuropa är att de alltför lätt blåser frispark och gång på gång går på rena filmningar. Dessa borde vara experter på att genomskåda sådant trams, men icke! Det är rent ut sagt skamligt att se ett fysiskt praktexemplar som Didier Drogba falla som en fura när en tysk som är minst tjugo kilo lättare än karln petar till honom. Domaren borde i ett sådant läge kunna lukta sig till den skämda stanken och ge mannen ett gult kort för att han filmar.

Som ni kanske förstår så var jag vansinnig över att jag rånades på vad som skulle bli en toppenmatch. Hade Bayern München lyckats göra ett tidigt mål så hade Chelsea tvingats spela fotboll och då hade det blivit en strålande kväll. Chelsea är ett av Englands bästa lag och också ett av världens. Därför borde man kunna kräva att de spelar fotboll istället för att förstöra matchen. Jag vet mycket väl att de kan spela helt fantastiskt när de bara vill och de har tillräckligt många stjärnor för att klara av sådant. Ni borde skämmas Chelsea!

Bayern München borde också ta sig en tankeställare efter den här matchen. Främst så borde de ha låtit någon annan än Arjen Robben ta straffen som de fick i början på tilläggstiden. Lagkaptenen Philip Lahm hade lagt en mycket bättre straff och kanske till och med satt den i mål. Nu slog Robben en väldigt dålig straff. Sedan så borde någon annan än sagda Robben slagit hörnorna och frisparkarna i den här matchen. Karlen visade dussintals med gånger att han överarbetade allting han fick arbeta med och slog usla hörnor. Har ni problem med hierarkin eller något, Bayern? Det var katastrofalt att Franck Ribery tvingades av planen med en skada.

Den här sorgliga historien gick till straffar och det var tyvärr Bastian Schweinsteiger som missade den avgörande straffen. Han gömde huvudet i tröjan och fick hämtas av Philip Lahm. Man kan endast lida med honom. Hans lag hade i alla fall försökt att vinna det här på ordinarie tid och genom att spela fotboll! Grattis till bucklan Chelsea. Ni var inte det bättre laget igår!

The Final day

Jaha, idag avgörs Premier League och vilken dag det kommer att bli! Säsongen 11/12 har sett en hel del och idag kanske Manchester City tar sin första ligatitel sedan 1968(tror jag att det var). Här kan vi verkligen tala om en ökenvandring där man har kämpat för att ta sig upp i toppen av ligan. Nu har man gjort det även om jag inte tycker om alla dessa oljeshejker som pumpar in en massa pengar i sina klubbar och på så sätt skapar en orättvis situation. De senaste åren har fotbollsvärlden hamnat i en ohållbar position. Pengar är som alltid det som avgör saker och ting och inte hur laget spelar. De rika klubbarna kan köpa de bästa spelarna och i år så kan det bli så att Manchester City köper sig titeln. För visst har de spelat bra, men det går inte att komma ifrån att deras lag består av legoknektar som inte bryr sig särskilt mycket om klubbmärket som de har över sina bultande hjärtan. Frågan är hur många spelare i England idag som brinner för sin klubb. Jag tror tyvärr att det är försvinnande få. I Liverpool FC har man Jamie Carragher som skrev i sin bok att det var värre att förlora med klubben än att förlora med landslaget. Detta kostade honom en plats i ”The Three Lions”, men det verkade inte bekomma honom mycket.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att spelare inte ser på sina klubbar som mera än en källa till inkomst. Visst ska man tjäna bra med tanke på att folk faktiskt betalar stora summor för att se dem spela bra fotboll. Och därför så borde de alltid ge sitt absolut bästa. Mitt lag Liverpool har inte spelat något vidare den här säsongen och det enda vi kan göra nu är att blicka framåt. Jag hoppas att vår ökenvandring snart tar slut. Det har gått mer än tjugo år sedan Glenn Hysén som siste lagkapten lyfte ligabucklan. För en Liverpoolsupporter är detta den absolut högsta drömmen och jag tror att staden Liverpool kommer att få det väldigt tufft att hantera firandet. Men detta är något som ligger i framtiden. Den som lever får se.

Det intressanta med Premier League den här säsongen är att the big Four (Manchester United, Liverpool, Chelsea och Arsenal) har krossats. Förr i tiden låg alltid dessa fyra klubbar i toppen och de andra lagen fick kämpa bäst de ville om att komma så nära dessa som möjligt. Nu ligger Manchester City i toppen tätt följda av United. Efter de båda lagen kommer Arsenal, Tottenham och Newcastle. Chelsea ligger sexa och Liverpool åtta(till min och tiotusentals andras stora förtvivlan). Detta i viss mån på att rika ägare har dykt upp och kastat in pengar i olika klubbar. Bland the Big Four har vissa klubbar ekonomiska bekymmer. Liverpool har sedan förra säsongen styrt upp sina ekonomiska problem, men det som alla försöker dölja verkar vara Man Uniteds ekonomiska bekymmer. Själva klubben har inga större skulder, men deras ägare, Glazer, däremot har skulder på mellan 5 och 7 miljarder. Det går inte att få fram några mer exakta siffror för mig eftersom ingen verkar vilja tala högt om detta. Hamnar Glazer i ekonomiska bekymmer så kommer klubben antingen att få följa med i bankrutt eller så säljs de till någon ny ägare. Det senare scenariot är mer troligt, men då ska man betänka att United är värda ungefär 15 miljarder kronor. Vi får väl se om det är någon som har råd med en sådan nätt liten summa.

Det mest frustrerande med den här säsongen (förutom då att Liverpool har gått kräftgång) är att de engelska domarna verkar ha drabbats av en kollektiv kollaps. Aldrig förr har man tvingats beskåda så många märkliga domslut. Man har gett bort straffar i något som mest verkar vara ett lotteri. United fick en sådan straff mot ett av de lägre placerade lagen genom detta. United-spelarna tyckte mest att det var pinsamt eftersom hela fotbollsvärlden kunde se att det inte var snack om en straff. Dock så kunde man inte göra något åt den och det vore orimligt att förvänta sig att de skulle missa straffen bara för att den svartklädde mannen inte kan göra sitt jobb ordentligt. Jag tror det största bekymret har varit att domarna inte har dömt konsekvent. Vissa saker har lett till utvisningar i vissa matcher medan de i andra inte ens har lett till ett gult kort. Det blir oerhört svårt för spelarna att veta vad det är som gäller på planen när domaren inte tycks veta om det själv.

Det absolut svartaste kapitlet under den här säsongen är rasistanklagelserna mot Suarez och John Terry i Chelsea. I det första fallet så är jag fortfarande upprörd över att Suarez döms till rasist trots att det inte finns några bevis. Det hela känns mest som en unken affär där FA ville straffa Liverpools manager, Dalglish, eftersom denne kritiserat FA väldigt mycket den här säsongen. I Terrys fall får vi se hur det blir eftersom rättegången startat i juli. Här verkar man i alla fall ta det här med bevisföring lite allvarligare än vad man gjorde i Suarez fall. Dock så bör saker som sägs på planen stanna där. Om en idiot säger direkt hånande saker till dig så är det främst för att du ska begå ett misstag eftersom du blir förbannad. Det bästa vore att spela bättre och tysta idioten på så sätt än att dra på höga växeln kring något som borde lösas mellan de två kombattanterna och inte i en rättssal. Det känns som ett djälva slöseri på resurser att gå den vägen. Lägg pengarna på att bekämpa rasismen utanför planen istället. Det är där som de behövs som mest.

Avslutningsvis får vi se om City tar guldet i år. Jag tror det eftersom det måste till en kollaps av guds nåde för att de ska tappa det här, men det är inte omöjligt. Sedan vore det underbart om Uniteddjävlarna stannade på 19 titlar så att vi i Liverpool snart kan gå om dem. Ser fram mot en spännande fotbollsdag!

Greker = Småbarn?

Jag tror att jag måste sluta lyssna på God Morgon Världen i P1 på Sveriges Radio. Varför undrar ni kanske? Jo, jag satt där och drack kaffe medan de sände från Grekland där de tydligen håller val idag. Det här valet kan få enorma konsekvenser för EU och Europa eftersom om fel sida vinner så kan de riva upp de åtstramningsåtgärder som är nödvändiga för att rädda landet och skänka stabilitet åt Europa som är i desperat behov av detta. Vad fan är det med grekerna? Har ingen av dem fått lära sig räkna äpplen när de var små? I Sverige vet vi att om man har fem äpplen och sedan äter upp två så har man tre kvar. I grekernas mytologiska värld så finns det tydligen magiska äpplen som reproducerar sig själva så att de aldrig tar slut. Någon borde lära det grekiska folket grunderna av matematik och ekonomi. För de verkar ha brister i sin utbildning på det här området och helt oförmögna till att inse att de har levt över sina tillgångar. Gör man det så får man till slut betala och den notan blir alltid djävulskt hög.

Vi är väl alla överens om att Grekland har det sataniskt tufft? Deras arbetslöshet skjuter i höjden och ungdomsarbetslösheten är så stor att de snackar om en förlorad generation. Det här är katastrofalt och man måste arbeta hårt för att rädda Grekland från ruinens brant. Förr i tiden var det ju enklare. Då hade grannarna kunnat passa på och skära loss bitar av den grekiska kakan. Välmående hade turkar och bulgarer med flera kunnat äta sig mätta och sedan luta sig tillbaka och fundera över vad de ska göra av sitt nya landstycke. Ska man göra det till ett semesterparadis eller ska man bygga upp några industrier i landet?

Men hur fan reagerar grekerna på att deras land har gått åt helvete? Gnälligt och helt oförstående för att man inte får miljarder i gåva utan att de är lån. Hur vågar européerna att kräva pengarna tillbaka? Det var dock en sak som gjorde att jag satte morgonkaffet i vrångstrupen och som gjorde att jag började muttra om invasioner och blodbad. En av grekerna som intervjuades tillfrågades vad han tänkte om valet i Frankrike. Han var för Hollande eftersom han tyckte att Sarkozy varit för svag för att stå emot Angela Merkel och hennes pangermanism. Ursäkta, sa du just pangermanism och var i helvete fann du det någonstans? Än en gång så drar grekerna paralleller till Andra världskriget där man fick utstå en tysk ockupation. Denna verkar vara högst levande i det grekiska samhället trots att stora delar av Europa verkar ha lagt det åt sidan. Det märkliga är väl att grunden för grekernas ekonomiska kris lades under 1980- och 1990-talen. Andra världskriget tog ju som bekant slut 1945 och det är ju minst trettiofem år mellan 1945 och 1980.

Va fan är det med grekerna egentligen? Har de förvandlats till en nation av småbarn som inte längre kan ta hand om sig själva? Frågar ni mig så är det ju helt uppenbart. Angela Merkel borde släppa loss den påstådda pangermanismen och erövra Grekland en gång för alla. Bäst vore ju kanske om länderna i EU gemensamt går in och tar sig en bit av landet och sedan förvaltar det som en egen koloni. Framför allt grekerna skulle nog må bra av något sådant. Den delen som styrs från Tyskland skulle ju dra en jackpot. Man skulle bli en del av en av världens främsta demokratier och även få vara en del av världens andra största exportland. Är det inte imponerande att Tyskland med en befolkning på ungefär 83 miljoner människor exporterar nästan lika mycket som Kina med 1,3 miljarder invånare?

Det här är en stor fråga och ett enormt problem. Jag kan inte riktigt acceptera att EU:s öde ligger i ett gäng småbarns händer. Omyndigförklara Grekland och hjälp dem att förvalta sig själva. Deras utmaningar har endast börjat.

Black Metal Fun

De av er som har följt den här bloggen känner nog vid det här laget till att jag gillar subgenren Black Metal. Denna musikstil är extrem och skall helst vara lite provocerande också. De som skapade den här musiken är en drös av extrema människor som gjorde saker så som de ansåg bäst. Så här tänkte jag lista några av alla de galenskaper som de här väldigt duktiga och bra musikerna har hittat på genom åren.

Dissection: 

Våra svenska stoltheter Dissection grundades av Jon Nödtveidt och Peter Palmdahl. Deras första skiva The Somberlain som kom ut 1993 dedikerades till Mayhems mördade gitarrist Euronymus. Sedan gick man vidare och gjorde det helt magiska och fantastiska albumet Storm of the Light´s Bane från 1995. Allting gick som smort tills Jon en decemberdag år 1997 arresterades för medhjälp till mord på den homosexuelle, algeriske mannen, Josef Ben Meddaours. Mordet hade skett några månader tidigare när Jon och en vän hade stött ihop med Josef i Keillers Park i Göteborg. En hel del av skrivits om detta och många journalister hade dragit synnerligen höga växlar kring det här mordet. Det enda vi vet är att Jon hjälpte sin vän med att slå ihjäl Josef och han fick senare sitta åtta år i fängelse för detta och för olaga vapeninnehav. 2004 släpptes han och gjorde året därpå albumet Reinkaos. Så den 16:e augusti 2006 tog han sitt eget liv. Den här dagen minns jag mycket väl eftersom alla mina lumparpolare kom fram och beklagade sorgen. Även om han hjälpte till att döda en människa så är han en av mina stora idoler för sin musiks skull. Må han vila i frid.

Varg Vikernes:

Den här mannen har jag redan ägnat ett helt blogginlägg om, men det är inte endast mordet på Euronymus som den här karlen har ställt till med. Ett otal kyrkor brändes ner tack vare honom i början på 1990-talet. En av hans ex-flickvänner åkte hela vägen från Norge för att sätta en lapp med texten: ”The Count Was Here, and He Will Come Back” på Therion-medlemmen Christofer Johnssons hem som hon försökte att tända på. I rättegångssalen och i förhören som hölls med honom efter Euronymus död så skrek han att polisen aldrig skulle få ta blodprov på honom med nål. Skulle de göra det så fick de allt använda sig av yxa eller sabel. En sådan man fick under sitt fängelsestraff åka på permission. Jag älskar Burzum och tycker nog att Varg är ett geni när det kommer till det musikaliska, men vi kan väl alla ifrågasätta Norges fängelsemyndigheter om de släpper ut en sådan här karl på permiss? Föga förvånande avvek han ganska omgående och försvann. Norsk polis jagade land och rike runt efter Varg som de till slut lyckades få fast i en poliskontroll. Han hade en uniform på sig och i bilen fanns det knivar, handgranater och automatvapen. Man fick aldrig reda på vad det var han skulle med de här grejerna. Numera är han ju visserligen fri och skriver nya saker till sitt Burzum. Jag hoppas att han håller sig i skinnet och skriver ny musik istället för att dräpa folk.

Emperor:

Det här bandet ställde till med en hel del i både början och mitten av 1990-talet. Det började med att trummisen Faust mördade en homosexuell man med en massa knivhugg ungefär samtidigt som Varg tog livet av Euronymus. Det enda som bandet kunde göra var att fira det hela med en grillfest på en kyrkogård där man senare enligt ryktena hoppade jämfota över gravarna. Faust greps ganska snart av norsk polis och han dömdes till 14 års fängelse(han satt av åtta av dem). Gitarristen Samoth döms senare för mordbrand och sitter inne i 1 år medan basisten Tchort får sitta inne en tid för gravskändning. Den enda kvarvarande medlemmen, Ihsahn, känner inte för att göra några skivor själv och får sitta och vänta tills grabbarna kommer ut ur fängelset. Numera är Emperor mera av ett sidoprojekt och tyvärr så det lär nog dröja innan de spelar in en ny In the Nightside Eclipse.

Gorgoroth:

Det som gör att de här gossarna kommer in på listan är på grund av deras ”hu” så kontroversiella livespelningar. Som många andra så har de fyllt scenen med djurhuvuden, blod och korsfästa människor. Det sistnämnda borde i mina ögon inte vara så värst kontroversiellt längre eftersom WASP gjorde det redan på 1980-talet. Dessutom så ska väl en bra black metal-konsert innehålla blod eller? Allting annat vore ganska mesigt.

Mayhem:

Dessa gossar är ett av de absolut viktigaste black metal-banden som någonsin har skapats. Euronymus är lite av vad man skulle kunna kalla för den ideologiska grundaren av hela härligheten som är Black Metal. Deras sångare Dead tog livet av sig  den 8:e april 1991 i Euronymus lägenhet. Saken var den att han troligtvis led av depression och han hade för vana att skära i sig själv med kniv innan han gick upp på scenen. Nu satt han alltså ensam i den andre Mayhem-medlemmens lägenhet och tyckte att kniven inte fungerade. Då fann han ett hagelgevär som han sköt sig med i huvudet. Eftersom de andra medlemmarna var iväg på annat så märkte de inte av att Dead saknades förrän några timmar senare då de skulle repa. De ringde runt till alla möjliga personer och till slut stack Euronymus upp till sin lägenhet för att kolla där. Mycket riktigt fann han sin döde vän och gjorde det enda rätta. Det vill säga att han stack ner och köpte en engångskamera för att ta bilder av liket och för att sedan samla på sig benbitar från kraniet. Senare skall han ha skrutit med att han lade in en bit av Deads hjärna i frysen som han sedan tillagade och åt. Om detta är sant vet ingen och man vet aldrig riktigt med Euronymus. Efter allt detta ringde han till basisten Necrobutcher för att tala om vad som hänt. Denne blev rasande när han fick reda på att Euronymus inte hade ringt polisen och ska tydligen ha varit väldigt skakad av det som hänt. Man bör även tillägga att det var Varg Vikernes som sålt kulorna till hagelgeväret till Euronymus. Den mannen har ett finger med i allt…

Blitzkrieg Fußball

Oj oj oj, vilken match det var igår kväll mellan Real Madrid(hädanefter RM) och Bayern München(BM) i Champions League. Då skulle det bestämmas vilka som skulle få möta Chelsea på Allianz Arena i München den 19:e maj. För er som inte känner till det så är Allianz Arena Bayerns hemmaarena så tyskarna var verkligen sugna på att få spela Champions League-finalen på hemmaplan. Så de åkte till Madrid för att möta Real i en kamp om finalplatsen. Och vilken kamp det blev. Veckan innan möttes de båda lagen på Bayerns hemmaarena så tyskarna hade med sig ett 2-1 övertag när de ställdes mot de vitklädda spanjorerna. Hela fotbollsvärlden visste att det skulle bli match där snabbheten skulle segra. Så hade det i alla fall varit veckan innan mellan de båda lagen.

Real Madrid chocköppnade genom att få en tidig straff. Den var i mina ögon en ganska billig sådan med tanke på att BM-försvaren halkar och faller mot marken. Så när RM-spelaren försöker spela in bollen i straffområdet så träffar den olycklige BM-spelaren på armen. Domaren pekar mot straffpunkten och Cristiano Ronaldo slår enkelt in den bakom en av världens bästa målvakter, Manuel Neuer. Denne man skulle senare bli en av hjältarna i det här olidligt spännade dramat, men mer om det senare. BM verkar tänka att anfall är bästa försvar och på vilket sätt de gör det! Man kunde tro att det var Deutschlands Nationalmannschaft som var på planen. Passningarna gick hur fort som helst och det märktes på RM-spelarna att de gjorde allt i sin makt för att lugna ner spelet. Detta helt i spansk anda där man spelar elegant och vacker fotboll som går ut på att hålla i bollen. Inget fel med det, men det kan förstöra en hel match när inget av lagen vill gå framåt för att göra mål. Se bara på hur Spanien vann VM i fotboll nu 2010. De båda bollknullarna Iniesta och Xavi höll på att göra mig vansinnig. De är två av världens bästa fotbollsspelare, men en fotboll skall man inte ha sex med utan den ska man sparka i mål ta mig tusan.  Trots BM:s alla anfall så fick de inte in bollen i målet. Detta tack vare att RM kunde försvara sig mycket skickligt och leva på kontringar. Vid ett sådant tillfälle utnyttjade tyskturken Mesut Özil en försvarstabbe och passade fram till Ronaldo som kunde göra ett till mål. Nu verkade det se väldigt mörkt ut för tyskarna. Det var som att de stirrade nederlaget i vitögat. Dock behövde de endast göra ett enda mål för att matchen skulle gå till förlängning. Man kunde nästan se på kung Bayern, Franck Ribery, hur det franska trotset vällde fram inom honom. One passé Pas såg han nästan ut att tänka och ledde den ena offensiven efter den andre mot Real Madrid som fick kämpa som djur för att hålla tyskarna borta. En snabb grej om Ribery bara, den karlen ser ut som arketypen för en fransk fallskärmsjägare med sitt ärr i ansiktet. Han borde spela med en cigarett dinglande från mungipan så skulle ingen våga stå emot honom.

I mina ögon påminde Bayern Münchens anfall om den gamla tyska militärdoktrinen. Eftersom Deutschland inte har några naturliga hinder att gömma sig bakom (England jag tittar på er och er djälva ö) och därför måste man anfalla för att skydda sig. Annars får man slåss på egen mark och det led man något helt monstruöst av under det Trettioåriga kriget.

Man anföll och anföll. RM gjorde några heroiska insatser för att hålla BM borta från sitt straffområde, men det var som att tyskarna bara studsade tillbaka. Ingenting verkade kunna lugna ner dem och deras offensiv. Inte ens att de låg under med 2-0. Men så hände det sedan. Pepé(karlen ser ut som en stor bebis) rev ner Mario Gomez i straffområdet och domaren var helt enkelt tvungen att peka på straffpunkten. Arjen Robben förvaltade det tillfället och satt den bakom Iker Casillas.

Det hela gick till förlänging där båda lagen kämpade inte bara mot varandra utan även mot sin egen trötthet och nervositet. Spanjorerna visste att om det gick till straffar så skulle det bli otäckt. Tyskarna å sin sida verkade nästan se fram emot det. Robben skrattade flera gånger och såg kolugn ut. Föga förvånande fick man sitta och genomlida ett avgörande på straffsparkar. Jag håller inte på något av de här lagen, men just då kände jag hur nerverna höll på att trasas sönder. Det finns ta mig fan ingenting värre än att tvingas se på en sådan tillställning. I fuckin hate it!

Manuel Neuer blev hjälte vid det här genom att han tog två av RM:s straffar. Man kunde se på hur honom hur djävla taggad han var. Iker Casillas räddade också två straffar så allt hängde på en av mina absoluta favoritspelare, Bastian Schweinsteiger. Vilken karl! Iskallt går han fram till straffpunkten. Allting kan avgöras nu. Man kan känna hur ett berg av ansvar vilar på denne tysks kompetenta axlar. Och iskallt slår han in den bakom Iker som ändå är en av världens absolut främsta målvakter. Jublet var öronbedövande från Bayern Münchens fans. En otrolig kväll fick ett otroligt avslut. Det ska bli djävligt skoj att se finalen den 19:e. Vi får se om Chelsea lyckas bättre med att stoppa upp Bayerns helt fantastiska offensiv.

Iron Sky

Igår fick jag äntligen se en film som jag längtat efter i evigheter nu. Filmen heter Iron Sky och är en episk komedi/action/sci-fi-rulle. Som ni kanske redan vet så handlar den om att nazisterna flydde till månens baksida år 1945 när saker och ting gick åt skogen här på jorden. Där har de byggt upp en bas och bidar sin tid för att återvända till jorden. När de kommer tillbaka så tycks de ha samma politik som de hade på 1940-talet. Vi kan alltså konstatera att det här är en av de bästa filmidéer som ett grabbgäng har kommit på. För det här är en grabbfilm i mångt och mycket. Sci-fi-genren är ju ganska mansdominerad och det märktes igår inne i biosalongen. Det var inte många töser som såg den här filmen och de flesta som jag kunde se verkade vara ditsläpade av sina pojkvänner. De såg tålmodiga ut som endast kvinnor kan göra. Jag kan ju bara tänka mig att de grabbarna nog kommer att få ge något tillbaka till dem. Men nu ska det här inte handla om manlig och kvinnlig filmsmak. Den går nämligen inte att generalisera eftersom detta har att göra med människor, eftersom det alltid finns undantag. Istället får man prata om att det är vanligare att män ser… och kvinnor ser på… Det finns män som älskar romantiska komedier(chick-flicks) och det finns tjejer som älskar grabbfilmer så som till exempel den briljanta filmen Sucker Punch.

Det fanns ett par saker som jag inte riktigt gillade med den här filmen. Främst var det den obligatoriska kärlekshistorien som var så sataniskt uppenbar att det gjorde ont. Jag brukar hata sådana eftersom det inte blir intressant att se hur det går för kärleksparet. Frågan: kommer de att få varandra till slut? blir inte bara meningslös, den blir rent av onödig. Det andra som jag störde mig på är att hjältinnan Renate Richters(spelad av Julia Dietze) naiva syn på nazismen. Enligt henne så är det nationalsocialistiska partiet ett folkets parti som står för gemenskap och broderskap. Att detta endast gäller arier verkar ha försvunnit med flytten till månen. Varför skulle nazisterna fly till månen för att sedan hitta på sådana saker? Borde de inte vara stolta över ett nästan lyckat världskrig och en ganska lyckad Förintelse? Tydligen inte och de verkar vara precis så intelligenta som vår dags Förintelse-förnekare. Men trots de här sakerna så är filmen helt fantastisk och full av skämt som fick mig att vika mig dubbelt.

Det som startar filmen är att amerikanerna skickar upp en rymdfärja och två gubbar hoppar ner på månen. Ganska snabbt hamnar de på månens baksida och där finner de… just det nazister! Den ena astronauten avlivas omgående medan den andre tas till fånga. Filmens skurk Kurt Adler(Götz Otto) visar stolt upp den tillfångatagne fången för sin Führer Wolfgang Kortzfleisch. När man tar av mannens hjälm så ser man att karlen är svart. Eftersom de är nazister så blir de ytterst förvånade. Hur har en untermensch lyckats ta sig till månen? Och varför i helvete så tolererar amerikanerna att en sådan typ representerar dem?

Saker och ting tar en actionfylld vändning när den svarte herrn James Washington(Christopher Kirby) flyr från sina tillfångatagare. Dock så borde han ha funderat lite över var han är någonstans. Jag har ingen aning om hur han har tänkt att fly från månen med tanke på att hans månlandare tidigare blev sprängd av en högteknologisk Panzerschreck. Man behöver inte vara Einstein för att inse att han kommer att infångas en gång till och då sätter nazisterna igång med Mengele-liknande experiment. Dessa leder till att James blir vit tack vare nazisternas albinofieringsserum som de har skapat. Att de har ett sådant finner jag synnerligen roligt och vi kan väl tänka oss hur många arbetstimmar och pengar som har plöjts ner för att skapa ett sådant serum. Med tanke på att månen endast befolkas av arier så blir det ju ännu mera intressant. Varför i helvete har man forskat fram ett sådant när det inte finns några svarta bland dem?

Kurt Adler tar med sig Washington tillbaka till jorden för att inflitrera vårt samhälle och hämta det enda som kan få nazisternas domedagsvapen(Götterdämmerung) att fungera, nämligen en Ipod. Dock så har Kurt Adler andra planer. Det vore på tiden att någon annan tog över Führer-ämbetet från den gamle gubben Kortzfleisch. Han vill därför konspirera med USA:s president, Sarah Palin. Här kommer en liten not bara. Ingenstans står det att det är Sarah Palin och de säger aldrig hennes namn, men det är Sarah Palin. Väldigt skickligt spelad av Stephanie Paul. Hon är helt otroligt lik henne. Till Adlers förvåning har Renate följt med eftersom hon är så nyfiken på jorden. Alder blir visserligen en aning irriterad, men Renate använder sin kvinnliga list för att övertala honom. De två ska ju trots allt gifta sig med varandra och en kvinnas plats är ju vid sin mans sida. Adler går på detta och sväljer det med hull och hår.

Deras härjningar fortsätter med att de kidnappar Palins kampanjansvarig, Vivian Wagner(Peta Sergeant). Detta för att de ska få tillgång till presidenten som kämpar med sviktande opinonssiffror. Med Renates och Adlers hjälp så vänder Palin den sviktande trenden genom ett nazisitiskt tal. Hon nämner visserligen ingenting om untermenschen, men det är mycket tal om ”våra ärorika fäder och stolta mödrar” med mera. Amerikanerna blir alldeles till sig och viftar som besatta med sina amerikanska flaggor.

Dock så har alla saker ett slut och Kortzfleisch kommer ner för att se vart det blev av Adler. Han finner det hela ganska oroande och beslutar sig för att invadera jorden och utplåna alla dessa untermensch från jordens yta. Invasionen är äntligen här.

Gillar ni Sci-fi? Gillar ni politiska skämt blandat med helt underbara filmreferenser? Tycker ni som jag att de satans nazisterna hade coola uniformer? Då ska ni marschera ner och se den här filmen omgående. Ni kommer verkligen inte att ångra er. I alla fall jag skrattade nästan konstant och slutet var riktigt, riktigt djälva bra som visar på en väldigt modig regissör. Man får hoppas att han får göra mera filmer efter det här. SE IRON SKY!